WELCOME AND MABUHAY

matagal na akong smusulat ng mga stories. pero madali rin akong tamarin para tapusin ito.
so I promise myself, na starting now, i'll pursue my writting career!!

good luck sakin!! wahahah!!!

just enjoy blogging na reading!!!

Monday, October 25, 2010

Eto na

Wala na si James pero si Devon ay naroroon pa rin sa pinag-iwanan sa kanya ng binata. Grabe ang naging epekto sa kanya ng ginawa ng binata. Halos hindi na siya maka-hinga sa sobrang lakas ng pintig ng puso nya. Calm down, devon! Calm down! Utos nya sa sarili pero kahit siya hindi na sinusunod ng sariling puso.

Joe: Oh, para kang naupos na kandila dyan? (untag sa kanya ni Joe)

Narinig man ni Devon ang sinabi ni Joe hindi pa rin siya maka-kilos o maka-sagot dito. What just happened a while ago really makes Devon feel like gravity lost her space. It just so fast. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Joe: Hangin! Hangin! ako'y dinggin! Anu mang enkanto sa babaeng ito ay alisin. Para ako naman ay kanyang pansinin!

Naka-buka pa ang mga kamay ni Joe na para talagan feel na feel ang hangin. pero mukang effective naman. Tumingin si Devon kay Joe at ngumiti.

Joe: Anu may sapi ka pa ba? O baka gusto mong ulitin ko ang aking orasyon? "Hangin! ha-"

Devon: Wag mo na pong ituloy. Umepekto na po!

Joe: Mabuti naman! Anu bang nangyari sayo? Oh! Alam ko na! tsktsktsk… (inakbayan si Devon) Devon, magki-kita pa naman kayo bukas. Wag mo naman masyadong ma-miss si James. ^_^

Devon: Anu? Simong may sabing miss ko sya? duh?! Hindi kami close noh!

Joe: Obvious nga! Kaya nga ginawa nya yun di ba? (sabay alis ni Joe)

Nagulat si Devon sa sinabi ni Joe. So it means that……… NAKITA NYA!!!!!!!!!!!!! JAMES!!! I WILL KILL YOU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


 


 


 

Chapter 11

Fretzie: Devs nandyan si James sa labas! Dali mukang galit!

Devon: Anu daw ginagawa nya itto? Don't tell me gusto na naman nyang gumawa ng juice?

Fretzie: Ba malay ko? Lumabas ka na lang kaya!

Devon: Ayaw ko! Bahala sya! Manigas sya sa labas! Wala akong business sa kanya.

James: Devon lets talk!

Joe: Sorry! Di ko sya mapigilan.James-

James: Devon, I've waited for you at the lake last night but you didn't come, why? It it because of the kiss?

Natigagal si Devon sa sinabing iyon ni James. Hindi nya inaasahan na ipagsisigawan pa nito ang nangyaring iyon sa kanila kahapon. Pero tama ito. Nang dahil sa nangyaring iyon kaya hindi na siya pumunta pa sa "tagpuan nilang iyon". Hindi nya yata kayang itto ang binata after what happened.

Fretzie: Oopss! Teka-teka! Stop and pause muna mga kapatid! Anung hindi ka pumunta sa lake at dahil sa kiss thing ang sinasabi mo james?

James: What? I can't understand what you're saying!

Fretzie: Sorry! I forgot. What I am saing is that, the lake thing and the kiss what is it all about? I have no idea!

Devon: Its nothing Fretz. James is just hallucinating.

James: I am not!!!!!!

Joe: Fretz, punta muna tayo sa kapitbahay natin, manghingi muna tayo ng makakain. (sabay hila sa dalaga na hindi na nakapag-react sa ginawa ni Joe)

Devon: What are you still doing here? Get out! It's trespassing if you don't know?

James: No its not! I'm not violating any rules here.! There's no such rules.

Devon: Whatever! I have no business with you james. No more juice making.

James: You know its not about the juice why I'm here.

Devon: whats it with you if I didn't come? Don't tell me that you wait-

James: Yes! I've waited till dawn hoping that you'll come! But you didn't. and why Devon?

(silence)

Devon: I'm not in the mood. I'm tired there are lots of activities we did the whole day. I hope you know about that be-

James: Ofcourse I know about that1 but I'm not convinced that it's the reason.

Devon: then what do you-

James: the Kiss! It's the reason!

Devon: how sure are-

James: Hundred percent!

Devon: in your dreams-

James; you're always there!

Devon: what? Huh?!

James: In my dreams you'r always there!

Devon: hahahah! Funny James! I don't-

James: either I! I can't believe or understand whats happening! We just meet and talked for just a short time. But you're already part of my dreams for consecutive days. And it somewhat makes me feel………. Good.

Di maintindihan ni devon kung anu man ang nais ipahiwatig ni james dahil eto na naman ang puso nya kung tumibok talo pa ang may ati-atihan!

James: the kiss….. I didn't mean and expect it! Its just so sudden that even I was shocked of what I did. That makes me want to see you. I want to say soory at the same time to ask you-

Devon: ask me what? (tanung ni Devon khit ang bilis bilis pa rin ng tibok ng puso nya)

James: If you feel something about it! Damn!!!!!!!!!

Devon: feel? About the kiss? (silence) no-nothing.

Ayaw man aminin ni James, but its not the answere he's expecting from Devon. Why? Are you expecting that it makes her heart feet so fast that it almost lost her breath? You're a jerk James!

Devon: Nothing. I lost my sense from that very moment that you kiss me. I feel numb that I can't even move my own body from the place I'm standing.

James: Devon,

Devon: that's why I can't face you! I don't know what to say and how will I act after what happened! Like what you said, we just meet and talked for a short time and what take place yesterday is not usual among individuals like us.

James: I know, and I'm sorry if it causes you trouble, I didn't mean it! Sorry!

Devon: le-lets just forget about yesterday. That's the best thing we can do.

James: I think youre right. So does it mean that you'll see me tonight?

Devon: Huh?! Why? I mean I think we just fini-

James: It's not just about the kiss that's why I want you to go to the lake and see me, I – I just want to see you.

Devon: Bu-but why?...... (heart beating so fast)

James: I don't know! I just feel I need to! I cant explain my reasons I know I have lots of grounds why I want to see you, I just don't know how to express them all, just come please……

Devon: I-I'm not sure if they'll allow me to go. You know, they don't have any idea that I go to the lake whenever I go out late at night. So now that they know I think it will be hard for me to-

James: I can ask their permission if you want! I can talk to Joe and Fretzie!

Devon: No! don't do that! Besides we don't need to see each other during those late hours coz we can each other when we are having activities, right?

James: Still, its different! We can glimpse at each other but we're not able to talk because you belong to other group.

Devon: I cant promise you that, just don't wait for me too long. I didn't come within an hour, leave the place, okay?

James: what if you're just la-

Devon: james!

James: Okay fine, I'll leave if that's what you want.

(silence)

Devon: You better go James, they might be worried about you.

James: (buntong-hininga) okay okay!!!!!! Tonight?

Devon: Tonight.

James seems want to say more but he just shut his mouth and just pinch the nose of Devon and leave.habang si Devon, hindi maipaliwanag why she feel so happy sa kung anu man ang nangyari sa mga oras na iyon. The way she and james talk and agrees bout seeing each other tonight is a little "unusual". Parang ang tagal-tagal na nilang magka-kilala. Haizt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Ashsirt: james, where have you been?

James: Ash, sorry did I make you worry about me? (sabay hawak pa sa kamay ng dalaga) Sorry.

Sa ginawa ni James, nag-blush ang dalaga lalo na at sinabayan pa ito ng ngiting hindi talaga matatanggihan ng khit sino. At ito ang tagpong na-abutan ni Annie. Annie think that james is starting to like Ash, that must not happen. Panu na ang future nya? Panu na ang happy family na pina-pangarap nya with James?

Annie: eheeeeeeeeeeeeeeeeem!

James: Annie!

Annie: Where have you been James? And why are you holding the hands of that girl? Is there something that I need to know between the two of you?

Ash: Oh! Not that important for you to know, Annie,

Annie: I'm not talking to you Ash, so shut up!

James: Ladies, calm down. Annie there's nothing wrong if I hold the hands of Ash, you know, I'm just happy.!^_^ (sabay alis at diretso sa kaibigang si Ryan)

Ash: What? Bakit ka ganyan maka-tingin? Selos ka noh?

Annie: And why should i? galling na mismo kay James na there's nothing especiall sa pag-hawak nya sa kamaya mo!

Ash: FYI! Walang sinabi si James na nothing especiall. What he say is there's "nothing wrong" kung hawakan nya ang mga kamay ko. Kasi nga naman, we have something that the two of you don't have. Gets?

Annie: In your dreams, Ash! Mas kilala ko si James kesa sayo!

Ash: Gaano mo ka-kilala si James? As from what I know, matagal na kayong hindi nagki-kita. Ngayon na lang. so paano mo masasabing mas kilala mo siya kesa sakin? Na kung tutuusin, pareho lang tayo!

Annie: Don't you ever dare compare yourself to me! Dahil walang wala ka! Oo nga, ngayon lang ulit kami nag-kita, pero unlike sayo, may pinag-samahan na kami ni James. At FYI din, its because of me kaya nandito si james.

Ash: So? Anu naman king ikaw ang dahilan kaya nandito siya? Care ko?

Annie: Aba't-

Ash: More important is, mas interesado sakin si James kesa sayo! (walk-out)

Naiwan si Annie na naka-tunganga lang. naiinis siya sa mga nangyayari! Parang nag-sisisi na sya kung bakit pina-punta pa nys ang binata sa camp na ito.kung sana isang exclusive invitation na lang ang pinadala nya kay james. Sana hindi na nagka-ganito pa ang nangyayari. Pero hinding-hindi siya papaya na mag-tagumpay si Ash o kung sino pa mang may ittoa mang-agaw sa kanaya sa binata. Coz, James is just for her. For her alone!!!!!!

Chapter 12

Ryan: Hey, James! Where are you going now?

James: I'll just have a walk.

Ryan: again? Wait for a sec my friend. Is it me or this is just getting to be a habit of yours going out this late?

James: Its just you, Ryan.(exit)

Ryan: Wa-!

Nagmamadali si james sa kanyang paglalakad patungo sa lawa. I hope she'll come! I hope! I hope! I wish! Habang si Devon naman ay hindi mapalagay kung paano mag-papaalam sa kaibigan na lalabas sya para "mag-pahangin" kunwari. Lalo na at alam na nito at ni Joe ang totoo. Nahihiya talaga siya na kailangan pa nyang mag-siningaling. Napansin ni Fretzie na hindi mapakali ang kaibigan at alam na nya kung bakit.

Fretzie: sige na! pumunta ka na.

Devon: Huh?!

Fretzie: Anung huh?! Ang sabi ko pumunta ka na sa "lawa" nyo ni James at baka hinihintay ka na nya dun. At baka pag-hindika pumunta nanaman, eh mag-wala na ng tuluyan yung taong yun! Aba! At baka magka-eskandalo pa itto.

Devon: bkit naman ako pupunuta doon?(pagku-kunwari ni Devon)

Fretzie: Ay sus! Wag ka na kasing mag-deny pa. alam na nga namain dib a? sige na! at ako na ang mag-sasabi kay lolo Joe.

Tinulak pa nito si Devon palabas ng tent. Nahihiya man, pumunta na rin ang dalaga tulad nga ng sinsabi nito at dahil na rin sa sarili nyang kagustuhan.

Sa Lawa

Halos kalahating oras nang naroroon si James pero wala pa ring Devon na dumadating. What take her so long? Is she not coming again? Ahhhhhhhhhhhh!!!!! Calm down James, she will come. She will! And she needs to or else-

Devon: Hey!

James: You come! (sabay lapit kay Devon and then hug her tight) I'm having a second though that you might not appear here again.

Devon: and what if I didn't? what will you do!

James: if you didn't come, I'll surely be mad and do something you cant imagine!

Devon: Naku po! Mukhang totoo ang sinabi ni Fretz(sa isip ni Devon)

James: Come, lets sit here!

Inakay ni James ang dalaga papunta sa dating pwestong pinag-upuan nila noong nakaraang gabi.

James: Here!

Sabay abot sa dalaga ng jacket at ang isa naman ay isinuot nito. Naglabas din ito ng ilang chichirya. Naaaliw naman si Devon habang pinagma-masdan ang binata habang ipinag-bubukas siya nito ng maka-kain at ng inumin. Napansin naman ni James ang pag-ngiti ng dalaga.

James: Why?

Devon: What do you mean by that?

James: Why are you smiling at me? Do I look funny?

Devon: Yes!

James: am i?

Devon: actually I'm just amused by the fact that you really brought with you jackets and food to eat. I'm wondering now what your groupmates tell about this.

James: they know nothing about this. Know what; I'm good on planning things, so they have no idea about this foods and jackets.

(silence)

Habang kumakain, walang imikan ang dalawa, tanging mga huni ng kulisap ang maririnig at paminsan-minsang malaks na ihip ng hangin. Ang lakas-lakas ng tibok ng dibdib ng dalaga samantalang ang binatang katabi nya ay hindi mawari kung papaano mag-sisimula ng topic na pwedeng pag-usapan. Devon raises her head and look directly towards the shinning moon. Kahit na maraming bituin na kumukinang sa langit ang buwan pa rin ang kanyang pinagmamasdan. Then Devon closes her eyes. James saw Devon looking at the moon just before she closed her eyes. Parang nag-slow mo lahat ng bagay para kay James. He feel like everything around them were gone and whats only left is Devon with her eyes closed and him watching intensely beside this young woman. Without any second thought, he claims the hand of Devon. Hold it tightly and close his eyes as well. Devon felt what James did; she was about to pull her hands from him when he saw James eyes were also closed and that there is this unknown feeling that tells her to let him hold her hand. Devon knows that letting James hold her hands means letting herself accept the fact that this guy beside her, is the only guy who make her heart beat so fast and to admit to herself that she loves him. Just as the two of them were both have their eyes closed, is when James started to talked still with his eyes close.

James: Devon can I ask you something?

Devon: hmm?

James: If I court you, is there anyone who will get mad?

Napa-mulat ang dalaga sa tanung na iyon ni James. He opens his eyes and looks directly to Devon and asks the same question.

James: Can I court you Devon?

Devon: Why? Why me?

James: I don't know as well, I just feel deep inside my heart that I want to. That I need to! Please say yes! Please….

Devon: James, don't you think its so sudden? We just me-

James: Is it important to you, that we still need to be together for a long time just for me to court you?

Devon: It's just that…

James: Are you afraid of someone? Is it your parents? I can ask their permission if you allow me!

Devon: No!

James: huh?!

Devon: James, can I think about-

James: Don't worry Devon, I'm not in a hurry. I just want to know your reaction.

(Silence)

Alam ni Devon sa sarili nya na kung sya lang ang masusunod, hindi na nya kailangan pang pag-isipan ang tinatanung ni James. Natatakot lang sya ittoa hindi masuklian ng binata ang nararamdaman nya para ditto. Natatakot siya ittoa bukas, biglang mag-bago ang isip at nararamdaman nito para sa kanya. Wala ng nag-salita pa sa kanilang dalawa. Parang nasa isang fairytale ang paki-ramdam ni Devon. Tulad ng mga nababasa nya noon. James is her Prince and She is His Princess. Kung pwede lang sanang hindi na matapos ang gabing yun. Pero alam nyang hindi pwede yun. Kaka-rerin na lang nya kung anu man ang meron siya ngayon. Naramadaman ni Devon ang pag-higpit ng pag-kapit ni James sa kamay nya. Tumingin siya dito only to realize that they are too close with each other. Gusto man ni Devon mag-bawi ng tingin ayaw naman sumunod ng sarili nyang katawan. Parang na-glue na siya sa ganoong posisyon. Napa-iktad siya ng maramdaman ang isang kamay ni James sa pisngi nya. Ang init-init ng nararamdan ni Devon. Unti-unting lumalapit ang mukha ni James sa kanya. Wala ng nagawa si devon kundi pumikit. Dahil wala naman sa isip o plano nya na itulak o pagalitan ang binata sa ginagawa nito. She just waited and let him do what he wants. Naramdaman na lang ni Devon ang mga labi ni James sa kanyang noo. Napa-mulat siya sa ginawa nito.

James: Let's go! We still need to sleep. ^_^

Devon: Hu-Huh?! Okay.

Inalalayan siya nitong tumayo at magka-hawak kamay silang umalis sa lugar na iyon. Napakasaya na mga sandaling iyon para kay Devon at kay James. Pero galit at selos naman ang nararamdaman ng pares ng mga matang kanina pa naka-masid sa napaka-gandang tagpong iyon. Isang pangako ang binitiwan ng may-ari ng mga matang iyon. Isang pangako na hinding-hindi na mangyayari ang tagpong iyon kahit kalian.

Chapter 13

Nasundan pa ang mga gabing nagkikita sina Devon at james sa lawa.at pag-dating naman sa umaga ay dinadalaw ng binata si Devon. Alam na nina fretzie, Joe at Ryan ang panliligaw na ginagawa ni James kay Devon. Tama! Pumayag na rin si Devon na ligawan siya ni James ayon na rin sa payo ni Fretzie sa kaibigan.

Annie: Ryan, where is James?

Ryan: baka kasam si Ash.

Annie: at bakit naman silang mag-kasama?

Ryan: aba malay ko?

Ashirt: Ryan, andyan ba si James?

Annie: Ash, hindi mo ba kasama si James?

Ashirt: Kung kasama ko siya eh, di sana di ko na siya hinahanap!

Annie: Aba't!

Ryan: Ladies, wag kayong mag-away. Annie , Ash, wala ditto si James may pinuntahan siya.

Annie: Alam mo ba kung saan?

Ryan: bkit gusto mong malaman?

Annie: just answere my question! Where did James go?

Ryan: Hey lady don't shout! I can hear you.

Annie: I'm sorry!

Ashirt: Ryan, just tell us, where did James go. It's just that we observe this past few weeks seldom naming Makita si James na nag-stay dito.

Ryan: busy lang siya. Sobrang busy.

Annie: busy saan?

Ryan: Hayaan nyo na lang kung anu man ang pinagkaka-abalahan ni James. Sige na mauna muna ako sa inyo, dadalhin ko pa ito.

Ashirt: at saan ka naman pupunta?

Ryan: sa office. May pinapadala si maam Vanna. Babush!


 

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Sinulit talag ni James ang bawat araw at gabi na mag-kasama sila ni Devon, now that they only have three days sa camp hinding-hindi papayag si James na lumipas ang isang araw na hindi nya makaka-usap o makakasama si Devon. Mamayang gabi, papatunayan nya sa dalaga na malinis ang hangarin nya dito. May prolema nga lang. si Ivan. Napapnsin nyang parang binabantayan masyadon nito si Devon, kaya't lately ang hirap na nyang ma-solo si Devon. Buti na lang kakampi nya ang kapatid nito at ito na mismo ang nag-lalayo sa kapatid kay Devon.

Devon: James! Look!

Tawag sa kanya ng dalaga. Sabay taas ng dala nitong isang maliit na tuta.

James: where did you found this pup?

Devon: Actually its not me who found this, its Sir Joe. He just gave this to me. Maybe I can bring this home.

James: so whats it name? is it a girl or a boy?

Devon: It's a boy. Name? hmmmmmmmmm.

James: lets give him a name. how about James Jr?

Devon: Huh? James Jr? are you crazy?

James: why? James Jr, I think its cool!

Devon: it might be cool if the name is for a child a person. But for a pup, I feel it's a bad idea.

James: Okay. Hmmmmmmmmmmmm…. How about…..

Devon&James: Jaevon!

Nag-katawanan pa sina Devon at James sa pangalang pareho nilang nabanggit! Is it faith?

James: From now on, you little cute puppy, your name is Jaevon!

Mukha namang natuwa ang tuta sa pangalan nito. Pumulig pa ang buntot nito at tumahol.

Devon: I think he likes it!^_^

James: I think I need to go. See you tonight?

Devon: see you when I see you.^_^

James kiss Devon'c forehead like what he always do. At ito ang eksenang nadatnan ni Ivan. Hindi na lang siya tumuloy. Maybe this is the right time to talk with James about Devon! Saad sa isip ni Ivan sa sarili.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Sa Lawa

Ina-gahan talaga ni James ang pag-punta sa lawa ng gabing iyon. He's preparing for something. Magpi-picnis sila ni Devon. Nakakatawa mang isipin dahil gabi, well for a change! Picnic not under the sun but under the moonlight! ROMANTIC! That's what james thought when this idea pop-up on his mind. Besides, he loves the scenery of Devon with the Moon. Napaa-iling na lang si James. I think she will laugh at me with this idea. But I don't care! Ani ni James sa kanyang isip. Isang kaluskos ang nagpa-baling kay james sa likuran nya. He thought it was Devon, but to his surprise, its someone else.

James: what are you doing here?

Ivan: why? Is there a rule that that prohibit me from going here? You don't own this place James.

James: Whatever!

Ivan: Preparing for something? Hmmm… it looks like youre going to have a picnic. Are you with someone? Is it Annie or Ash or don't tell me, its Devon?

Nagulat si James sa huling sinabi ni Ivan.does he know something? Tanung ni James sa sarili.

Ivan: I know you're wondering why did I included Devon. Its just that I know something is going on between the two of you. And I've been watching you for a long time already.

James: what do you mean by that?

Ivan: lets just say that I know that the two of you meet here every night. Only that you seem too early from the time you two usually came here. Or else you're meeting someone else aside from Devon?

James: I don't know what are you trying to point out here, Mr. Melc-

Ivan: whats with the formality, Mr. Greene? Hey I know! You thought that aside from my sister and sir Joe, nobody knows about your "secret meeting" with Devon! Am I right?

James: I don't know what are you talking about, Mr. Melc-

Ivan: Of course! How stupid I am. Tsktsktsktsk……. I should expect your denial about this thing Mr. Greene.

James: I'm not denying anything here, Mr. Melc-

Sasagot pa sana si Ivan ng biglang tumunog ang cellphone ni James. He receive a message from Devon but its not Devon who texted him, it's Fretzie.

Message:

James, this is Fretzie. I thnk Devz, cant c u

2night. Shs alrdy sleeping by now. I thnk

Shs just to tired coz of r actvity ds mrnng.

Hpe u dnt mnd if she ddnt come. Tnx

He answered the message that its fine. That it's better not to disturb Devons sleep. And I think its better this way. We cant see each other if Ivan will be here. Dugtong ni James sa isip nya. Sinimulan ng ayusin ni James ang mga dala nya. And started walking away.

Ivan: going home early?

James: I change my mind. I feel not doing the picnic tonight. Maybe some other time. Nice talking with you Mr. Melc

Naiwan si Ivan na hindi naniniwala sa sinabing dahilan sa maagang pag-alis ni james. There is something about the message that he receive. Maybe Devon can't come to see him tonight and why? He need to know the real score tomorrow.


 


 

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Next Day

Fretzie: Devon, narinig mo ba ang news na meron daw party mamayang gabi?

Devon: Huh?!

Fretzie: di ka na-naman nakikinig eh! If you are thinking about last night, I told you I texted James and as you can read on your inbox, okay lang daw at wag ka na gisingin dahil alam nyang pagod ka.

Devon: Alam ko! Nabasa ko. Pero syempre nakaka-hiya pa rin dun sa tao.

Fretzie: Hay naku friend! Okay lang yan. Atleast nalaman mong understanding yung boyfriend mo di ba?

Devon: Boyfriend? Hindi ko pa boyfriend si James….

Fretzie: Hindi pa ba? Akala ko kayo na.. tsktsk.. anyway I cant wait naman to hear that good news from you. And ngayon pa lang I'm happy na for you my friend.^_^

Devon: hehehehe.. tnx Fretz. Isa ka sa mga reason why I enjoy my stay here.

Fretzie: ofcourse! Dapat talagang kasama ako dyan!

Joe: Devon may naghahanap sayo.

Fretzie: ayan hinahanap ka ni Future mo!

Devon: Tumigil ka nga dyan…

Fretzie: wag ka na mag-blured dyan gogogo ka na!

Tinulak pa ni Fretzie ang kaibigan palabas. Ngunit hindi ang taong inaasahan nila ang makikita sa labas ng tent.

Fretzie: Kuya, anu ginagawa mo dito?

Ivan: I want to talk to Devon.

Devon: Bakit may problema ba Ivan?

Ivan: fretz, can please leave us for a while?

Fretzie: And why di I need to leave? Anu ba talaga meron kuya? Ang why are you so serious anyway? May utang ba sayo si Devon?

Devonn: Uy anu ka ba! Hindi ako nangungutang anu!

Ivan: Fretz, please!

Fretzie: Fine! Pero dapat ikwento mo sakin Devvs kung anu man ang pag-uusapan nyo huh! (exit)

Devon: May problema ba Ivan?

Ivan: (silence) I just wan to know what's the real score between you and James?

Devon: Huh?! Hi-hindi kita maintindihan-

Ivan: are you gonna say that you don't know what I'm talking about like what James told me last night?

Devon: last night?

Ivan: yes! I approach him at your "secret place" also known as the lake.

Devon: How di-

Ivan: how did I know about it? Simple, Ive been observing the two of you, these past weeks. During those nights that you meet him at the lake.

Devon: You've been spying on us this whole time??????

Ivan: it's maybe bad, but yes! I did!

Devon: Pero bakit? Bakit Ivan?

Ivan: I just can't understand why you need to meet him secretly if in fact you hate him at first sight! That you even despised him for being so commanding!

Devon: How did you know that-

Ivan: like what I said, I've been watching over you from the start. From the very moment you step on that bus. I make sure to keep my eye on you!

Devon: Ivan,

Ivan: If youre wondering why did I do that. I don't know as well! It's just that from the first sight I feel like I must and need to protect you! That I must keep my eye on you everytime so that nobody will hurt you! (sabay hawak sa mag-kabilang balikat ni Devon)

Devon: Ivan, hindi kita-

Ivan: I don't need for you to understand why I'm doing those things. All I want is for you to be aware that I'm here. Ready to protect you! For you to notice my existence. I'm tired of hiding behind your shadows. I thought it would be better. But I realize that what I am doing is totally different from what I should do from the very beginning. I know-

James: eheeeeeeeeem!!!


 

Chapter 14

Devon: James! (lapit kay James) you're early!

James: I just have the feeling that I need to be early this time. And I think what I did is right.

Ivan: Devon, I need to go. Let's just continue the talk later.

Sinundan ng tingin ni Devon ang umalis na si Ivan. Si James naman ay grabe ang pagtitimpi sa nararamdamang selos sa tagpong naabutan nya. Ivan holding both shoulders of Devon. And damn! They're so close!

James: What did he say to you?

Devon: Huh?!

James: you two are talking right? Did he say something to you?

Devon: He knows that we meet at the lake every night. And he said to me that the you have a talked with him last night at the lake. Is it right?

James: So, he did tell you that huh! Yes, its true! What else did he say to you.

Devon: That he has been, watching over…. Me from the very beginning..

James: What? He's obsessed! Are you mad?

Devon: mad about what and to whom?

James: to Ivan. For spying on you, on us this whole time.

Devon: the truth is…… I don't feel any anger with what he had done. It's only that I'm having a hard time to understand why he did that. Why for me? I mean, there are other ladies out-

James: he likes you, Devon! Just the way I like you!

Devon: I think not! It can't be-

James: Why did you say so? How can someone avoid liking a girl so sweet and kind like you? Do you still doubt that you can make anyone like you with just a glimpse?

Devon: I'm not that pre-

James: Yes you are! You're just not aware that you are beautiful.

Joe: eheeeeeeeeeemmmmmm

Devon: Sir Joe!

Joe: Masyado pang maaga para sa ligawan. And Mr. Greene a little space please. You two are almost kissing with that little gap between the two of you.

Sa halip na lumayo kay Devon, niyakap pa ng mahigpit ni James bago lumayo ng kaunti sa dalaga.

Joe: hay naku! Bahala nga kayo dyan.

Iiling-iling na iniwan ni Joe ang dalawang nilalalng na alam yang labis na nagmamahalan.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Kinagabihan, nagkaroon ng isang munting pagtitipon ang lahat ng mga campers' kasama ang lahat ng administrators. Certificates and awards were given. Nagkaka-sayahan ang lahat. Kahit medyo nakaka-lungkot isipin na tapos na pala ang isang buwan na pagsasama nila sa Camp. Maraming bagong pagka-kaibigan ang nabuo ng dahil sa camp na ito. Sa di kalayuan may dalawang nilalang ang lumayo sa madlang campers para ma-solo ang isat-isa.


 

James: Look at them, they're happy so happy!

Devon: yeah. And I think we should join them. These will be our last night, wo I think we better celebrate it with them.

James: I don't like!

Devon: Huh?! Why? Selfish james!

James: I want to spend my last night with you, with you alone Devon! If I will be given the chance I like to stay at the lake, but according to Sir Joe, somebody might see us there. And they might think bad about it.

Devon: James, thank you! Thank you for everything!I owe you a lot! Even we started at a wrong track, it's good we ended in a good way.

James: I must be the one thanking you. Thank you devon, for coming to my life!

Devon: Drama Mr. James Greene!

James gave Devon a tight hug and before he releases her, gave her a kiss on her forehead. Then James pulled out something from his pocket. It's a bracelet.

Devon: Isn't that-

James: Yes! This bracelet is so precious to me, that's why I'm giving this to you. Coz you're precious to me as well. More than anything else.

Devon: James, this is so sweet I ca-

James hold Devons hand while his other hand touches Devon's face while looking directly to Devons' eyes and slowly his face moving closer and closer to her. Devon didn't close her eyes but look directly to James. And there it goes, fireworks, shooting stars, flowers in bloom, happiness contentment, and love. No more words can explain what Devon felt at the very moment their lips finally meet. This maybe not their first kiss because of what James did when he bade goodbye just right after the making of calamansi juice. But this kiss is their first REAL KISS! She's not sure if she is his first kiss but that's matter no more. The more important is what today has given to the both of them. James can feel that Devon is shaking so what he did he hold tighter of her hand and deepen more the kiss they're sharing. Devon doesn't know how long did the kiss lasted. Because right now at the very moment, James is hugging her so tight while whispering words of love and promises that her heart and mind can't almost absorb everything of it. They just wish and hope that, the night lasted forever.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

At Present

Pinilig ni Devon ng ilang ulit ang ulo nya para maalis sa kanyang isipan ang tagpong iyon. Ang tagpong akala nya ay pang-habang buhay na. not now na hindi man lang siya maalala nito. Sa lahat pa, bakit siya lang ang hindi nito maalala. Baka hindi lang talaga mahalaga sa kanya ang pinag-samahan nyo dati! Malungkot na saad ni Devon sa sarili. Sa sobrang pag-iisip sa mga nannyari noon at ngayon, hindi na namanlayan ni Devon ang taong kanina pa siya pinag-mamasdan mula sa malayo.

Fretzie: Kuya, bakit di mo kaya lapitan?

Ivan: let her be. She might be thinking lots of things; I don't want to disturb her. There are still some other times. Let's go, or else mom will be mad at us.

Fretzie: but I really want to talk to her. I miss my old buddy.

Ivan: I miss her too! But let her be alone for now. Let's go!

Tiningnan muli ni Devon ang bracelet na binigay sa kanya ni James. Dapat pa ba nyang isuot iyon? May karapatan pa ba siya? Isang taon pa lang ang nakaka-lipas, she is now on her last year of study. Nursing ang kursong kinukuha nya, at sa kasalukuyan na sya ngayong on-duty sa St. Lukes Hospital at ditto na rin nya balak mag-trabaho after ng graduation. At ditto rin nya nakitang muli si James ng minsan siyang ipa-kilala ditto ng kaibigan nyang Head Nurse na si Yen. Mabilis ang mga pangyayari kaya't hindi na siya nagkaroon ng pagka-kataon na komprontahin ito. Ngunit sa pangalawang pag-kakataon hindi na nya talaga ito pinalampas pa. si Kyra ang nagpakilala sa kanya sa binata ng minsan itong pumunta sa dance studio na pinag-tatambayan nya pag wala siyang duty.

Kyra: Hay naku Devz, dapat ditto ka na lang mag-trabaho after ng graduation nyo. My clients like's you. Mas magaling ka pa nga daw sa akin magturo ng sayaw. Especially the kids, they love you!

Devon: Kyra naman, napaka-lapit ng course ko sa gusto mong trabaho ko. Nursing into dancing! Grabe!

Kyra: Okay naman ah! Rhyming words! ^_^

Lyra: Kyra, dear!

Kyra: Lyra? Lyra Greene? Is that you?

Parang nabulunan si Devon ng mapa-kinggan ang apelyidong binanggit ni Kyra. Greene? Anu ba devon maraming Greene sa mundo! Kumbinsi nya sa sarili. Pero nabaliwala din iyon ng pag-harap nya sa mga bagong dating, ang lalaking kilala nya na amy apelyidong Greene ang naroroon at nakatayo sa harap nya.

Kyra: By the way, Lyra this my friend Devon Samaniego. Devon this is a good friend of mine Lyra Greene, and this is. I don't know him yet.

Lyra: he is my brother, James Greene.

Kyra: James I'm Kyra Ruz and this is my friend Devon Samaniego.

James: Nice meeting you Ms. Kyra and Devon

Devon: same here.

Kyra: So what brought you here, Ly

Lyra: Actually, I've heard that you are having your own dance studio. So I want to enroll my brother here. There is actually a competition on their school, so maybe you can help him.

Kyra: Gosh! It's my honor Ms. Lyra Greene^_^. It's my and my Dance Studio Staff to have James as our student.

Lyra: is Devon an instructor here as well? Are you young lady?

Devon: No I'm not, Ms. I just stay here during my leisure days.

Kyra: the truth is, she is one of our future instructress here, right Devz?

Ngiti lang ang nagging sagot ni Devon ditto. Nakatuon pa rin ang pansin nya sa binatang kanina pa walag reaction sa pagkaka-kilala nilang muli. Aba't sinusubukan talaga ako nitong taong ito ah! Kausap ni Devon sa sarili. Mukhang pinag-bigyan naman siya ng tadhana ng iwanan sila pan-sumandali ng ate at ni Kyra.

Devon: So how are you James Greene? Long tme no see!

James: huh??????! Are you talking to me, Ms?

Devon: Is there other people here, who's name is James Greene? Of course you're the one I'm talking with!

James: Pardon Ms, but aside today is there any instances that you know me personally?

Devon: how about you? Is there any chance that you remember me?

James: Huh?! I only meet you today and the other day so I think yes I remember you.

Devon: the other day? You only remember me because you met me the other day? Are you serious James?

James: why? Aside from those days, are there still time that we meet and see each other? Coz I'm sorry I can't remember any.

Devon: is that the way how you dump a girl like me?

James: Whoah! Wait a sec, Ms. I think we're getting personal here. What do you mean by that? Dump? You? Are we a couple by any chance? Coz the only thing I know is that my girls' name is Annie and not Devon. So cut that dump thing coz I don't know you! Will you please excuse me?

Naiwan si Devon na naka-tanga lang. si Annie? Gusto nyang sumigaw mag-wala! Anung pinag-sasabi nito sa kanya? She's not expecting this kind of treatment from him. Pag-katapos nyang mag-mukhang tanga sa kahihitay na dumating ang araw na ito na muli silang magkikita. What she is expecting is an explanation from him why he cut their communication just right after one month. Halos batuk-batukan na siya ng mga kaibigan nya sa kaka-tanggol ditto sa kung bakit hindi na ito nakikipag-communicate sa kanya. Tapos ganito lang ang mapapala nya!? Ganito lang? HOW DARE HIM!


 

Chapter 15

Busy ang lahat sa hospital ng mga panahong iyon. Nation pang kasama si Devon sa mga estudyanteng naka-duty ng araw na iyo. Kaya naman para na rin silang mga tunay na nurses kasi actual na rin silang nag-pro privde ng mga gamot sa mga pasyente pero syempre under the supervision pa rin ng head nila. Maya-maya pina-tawag siya para amg-dala ng gamut sa isang private room. Ayon sa kasamahan nya, kahapon pa dawn aka-check in ang pasyente at take not "foreigner". Hindi naman importante kay Deon kung foreigner man o kapwa nya pinoy ang pasyente basta magawa nya lang ng maayos ang trabaho nya Masaya na sya dun.

Devon: room 123.. hmmmmm san ba yun… ay ito na pala.

Kumatok si Devon at isang matandang lalaki ang nag-bukas ng pinto para sa kanya. Hindi nya mawari pero pamilyar sa kanya ang itsura nito. Artista siguro. Pina-pasok na siya nito at muntik n nyang mabitiwan ang hawak na tray ng mga gamut kung hindi nya lang agad itong naibaba sa lamesa. Sa dinami-rami naman ng pwede bakit ang lalaking ito pa!

Lyra: Hey are you the girl we meet at the dance studio of Kyra? You are…… Devon! Am I right? Sorry I'm not good at remembering peoples name.

Devon: You're right maam I'm that girl, and I'm Devon.

Melch: you know her, Lyra?

Lyra: Yes Dad. I think that was a week ago.

Melch: well that's good, if you know my daughter, so you have meet my son as well?

(silence)

Lyra: yes dad! James was with me. Remember the dance studio James is enrolled in?

Melch: Yes! Nice meeting you, dear. Im Melch Greene, the father of these two great kids. As you can see, my boy here is sick maybe too much practice causes his illness.

James: I told yo dad it's not because of that.

Melch: Son, don't give me that excuse. So by the way, ija can I ask you a favor?

Devon: Ahmmm… wha-what is it Sir?

Melch: can you be the one to watch and take care of my son while he is here on the hospital?

Lyra: I think that's a good idea. Devon, how about that? Can we rely on you?

Tumingin muna si Devon sa binata. Kaya ko kaya?

Devon: ahmmmm… I thi-

James: ther's no need for her to take care of me. Annie can do that for me.

Diniinan pa nito ang pagka-kasabi sa pangalan ni Annie na parang may ibang pahiwatig ito para kay Devon. Kung ayaw mo eh, di wag mo!!!!!!!!!!!!!!

Devon: I'm sorry Mr. Melcg and Ms. Lyra, I think that's not possible, you see, I'm just on my job training so I'm just assisting the real nurses here,as part of our course requirements. And also i-

Melch: But are you willing to do that favor for my son?

Devon: Yes!

Huli na para pag-sisihan ni devon ang nagging sagot nya. Bakit yes! Anu ba Devon! Di ba nga galit ka sa taong yan, tapos ngayon aalagaan mo pa? masokista ka ba o tanga? Di ba nga meron na siyang ANNIE? Naputol lang ang pagsusweto ni Devon sa sarili ng muling mag-salita si Mr. Melch

Melch: maybe I can talk to your head nurse to request for your personal service to my son. Don't worry dear, I'll pay you.

Devon: Ahmmmmm Si-

Melch: are we good now, Ms Devon?

Devon: yes sir.

Lyra: that's great! So we can have some bonding, while my little bro is here. Right James?

James: Whatever!

Biglang bumukas ang pinto ng kwartong iyon at take note kung sino ang bagong dating.

James: Annie!

Melch: Ija, you're here! Good to see you.

Annie: same here uncle.

Lyra: Hey, Sis! How are you?

Annie: Doing fine! I've heard from a friend that James is sick, is he fine now?

Lyra: not that fine. But I think not for a long time. Now that he have his private nurse. By the way Annie, meet

Annie: Devon? Is that you?

Lyra: You know her?

Annie: She also attended the last year camp, where James and I attended as well. Remember her James?

Tumingin ang lahat kay James, ngumiti ito at sabay sabi ng…

James: No!

Inaasahan man ni Devon nay un ang isasagot ng binata, pero hindi pa rin mawala ang grabeng sakit na nararamdaman nya, sa tuwing in-denial ang lalaki sa pagkaka-kilanlan nilang dalawa.

Annie: You're mean James! You don't remember the person who makes you the juice that makes you feel good?

Lyra: Really? Hmmmmmmmmm.. I think that its good that Devon will provide James personal nursing.speaking of which, about the juice is it really effective, Annie?

Annie: Yes! And it taste good as well! James, really like the taste and even ask for more of it from Devon.

James: I can't remember that.

Kung pwede lang, kanina pa binatukan ni Devon si James. Sobra itong lalaking ito! Kung alam nya lang na gaganitohin siya nito sa bandang huli, hindi na sana…………

Devon: Excuse me po, but I think I need to go! I still have other matters to accomplish. Our instructor might be looking for me at this moment.

Lyra:why so soon. I still want to have a little chat with you, Devon. But anyways, we will still see each other right?

Devon: I suppose.

Inihatid na siya ni Lyra sa may pinto. Pag-kasara ng pinto ay napasandal si Devon ditto at unti-unting napa-upo sa sahig. Kanina pa talaga nangangatog ang mga tuhod nya. Sa hindi nya malaman, may mga patak ng luha ang unti-unting dumadaloy sa kanyang pisngi. Agad din naman nya itong pinahid at nagmamadaling nilisan ang lugar na iyon.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Ang bigat-bigat ng paki-ramdam ni Devon ng umgang iyon. Hindi siya naka-tulog ng nag-daang gabi at naiinis sya dahil dun. Mamaya pa ang pasok nya sa school kaya matutulog siya ulit. Pero hindi naki-sama ang cellphone nya na paulit-ulit ang pag-ring.naka-tatlong beses itong paulit-ulit na tumunog bago nya ito tuluyang sinagot.

Devon: Hello? (tinatamad na sagot ni Devon sa kung sino man ang tumatawag naiyon)

Yen: Devon, nagising ba kita?

Napa-balikwas sa kinahihi-gaan nya si Devon ng marinig ang boses ng tumawag sa kanya. Si Maam Yen! Anu kaya ang problema? Tanung nya sa sarili nya.

Devon: Ahmmm.. medyo po, meron po bang problema Maam?

Yen: Nothing in particular. Devon, alam kung hindi mo duty ngayon, kaso meron kasing lumapit sa kin kahapon isa sa mga magulang ng pasyente naming dito. Natatandaan mo ba yung lalaking pinakilala ko sa iyo noong nakaraan? Si James?

Sus ko naman! Ang aga-aga pangalan agad nung mokong iyon ang napa-kinggan nya. Kaya naman napa-higpit ang pagkaka-kapit nya sa cellphone nya.

Yen: Hello, Devon? Andyan ka pa ba?

Devon: nandito pa po. Anu po ang tungkol dun?

Yen: Alam mo kasi naka-confine yun ngayon dito. Eh, yung daddy nya, ni-request na maging private nurse ka nung anak nya. So pinaliwaang ko na hindi pwede kasi, student ka pa lng, eh yun pala, naka-pag sabi na sa mismong may-ari nitong ospital. Kay order mula sa taas, na starting today ikaw na ang pri-

Devon: Maam yen, wala ka po bang magagawa para hindi mangyari yun?

Yen: I'm sorry Devs, head nurse lang ako, meron pang mas mataas sa posisyon ko.

Devon: ganun po ba? Haiszt!!!!!!!! Kelan daw po ako magsi-simula?

Yen: ngayong araw din Devon, so hihintayin ka na lang naming dito para sa iba pang instructions. Goodluck!

Devon: sige po. Goodluck talaga sakin.

Pagkarinig na pagkarinig ni Devon sa beep tone ng cellphone nya. Bumilang lang siya ng tatlong beses at pinakawalan na ang inis na nararamdaman nya kanina pa sa pamamagitan ng sigaw!

Devon: AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Bakit ako pa? bakit siya pa?

Deline: Anu ba Devon! Wag ka ngang maingay dyan! Natutulog pa ang mga kapit-bahay natin!

Wala din namang mangyayari kung magsi-sigaw siya dun. Kasalanan din nya iyon. Kung bakit ba naman pumayag siya ng walang kagatol-gatol.pag-dating sa ospital kapansin-pansin ang mga tingin na ibininigay ng mga nurse kay Devon. Sinu nga ba ang hindi! On job training pa lang siya pero ito at isang private nurse na agad siya.

Chapter 15

Melch: Devon, good afternoon ija. Have you eaten you lunch? Feel free to join us.

Devon: I just finish eating sir. Thanks but no thanks.

Lyra: Here, just eat this one. I've made this. It's just not perfect as it looks when it comes to its taste. You see, I'm just an amateur.

Devon: ahmmmmmm.. thank you Ms. Lyra

Lyra: C'mon Devon, cut that formality, just call me Sis.

James: She's not your sibling, Ly. So why will she call you that way?

Lyra: what's it with you James? Annie is calling me Sis, so there's no problem if Devon will call me that way as well.

James: Annie is different. She's our family friend.

Melch: James! Whats wrong with you?

Devon: That's just fine, sir. I think Sir James, got a point. It's inappropriate if I call her sister Sis especially that I'm still a stranger to your family.

Lyra: you're no longer a stranger to us Devon. Just don't mind this guy. He's just jealous! It is me, whom you're going to call Sis and not that guy. So I don't need his permission or anything. Okay? Do you understand me, Devon?

Mukhang mas nakaka-takot pa itong kapatid ni James kesa sa kanya. Pero why not! May naisip si Devon. Napapansin nya na parang pinag-iinitan siya ni James. Nalaman nya mula kay Maam Yen na na-aksidente ang binata nine months ago ang nag-cause yun ng amnesia dito. Sa nalaman nag-karoon ng pag-asa si Devon. Pero base sa pina-pakita ng binata sa kanya, mukhang wala syang maasahan dito. Bahala na! kung asaran ang gusto nito pag-bibigyan nya! Maka-bawi man lang sa lahat ng naramdaman nyang sakit sa mga nag-daang buwan.

Devon: Clear Si-… Sis

Lyra: Great!

Melch: Ija, we'll leave you two for now, me and Lyra still need to attend to some important matter. We'll just come back this afternoon. Take care of my son, for me Devon!

Lyra: Bye bro! bye sis Devon!

Hinalikan pa siya nito sa pisngi. Napa-kabait ng pamilya ni James. Sana nga lang ganito din ang binata.

James: Hey, are you not going to feed me?

Devon: Huh?!

James: Are you deaf? I'm aski-

Devon: I hear you loud and clear Mr. Greene.

James: So what are you waiting for? Feed me!

Devon: If you'll excuse me, Mr Greene, all I know is you don't have any fractured bones or your hands are broke. So there's no need for me to feed you, be-

James: Aren't you my private nurse?

Devon: Yes! Private NURSE! And not private MAID!

Binigyang diin pa ni Devon ang Nurse at Maid sa sagot nya dito. Sasagot pa sana ang binata ng biglang dumating si Annie.

Annie: Devon! You're here. So totoo pa lang ikaw ang kinuha nina tito na private nurse ni James! That's good atleast, magkaka-kilala na tayo, right James?

James: Why are you late Annie?

Annie: Sorry Sorry James, I still need to accompany my mom to the parlor before going here.

James: Okay. You!

Devon: Me?

James: Who else? You can leave us now.

Devon: I can't! I mu-

Annie: You hear him Devon, I can manage from here. Just come back after an hour for the medicine of James.

Pag-kaapos ay bumaling na it okay James at nag-simula ng subuan ang lalaki. Tatawa-tawa pa ito. Aba't! mukhang hindi lang si James ang magpapa-init sa ulo nya! Sige! Sige lang! tumawa kayo hanggang gusto nyo! Ma araw din kayo sa akin! Sabi ni Devon sa Sarili.


 

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Wala na sa kwarto nay un si Devon pero nakikita pa rin ni James ang inis sa mukha ng private nurse nya. Kahit mahirap sa kanya ang ginagawa, kailangan. Sinaktan siya ng dalaga niloko! Ditto lang siya nagging-seryoso sa lahat ng naka-relasyon nya. Nang dahil kay Devon nagawa nyang maging totoo sa sarili. Ipinangako pa mandin nya sa sarili nya na ito ang babaeng ihaharap nya sa altar. Tapos yun pala pareho lang ito sa ibang mga babae! Ayaw na nya sanang balikan pa ang tagpong iyon pero paulit-ulit itong bumbalik sa alaala nya.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

After ng camp, hindi hinayaan ni James na mawalan sila ng kumonikasyon ni Devon. Bumalik siya sa Austria pero matapos ang dalawang buwan na pag-desisyunan nyang dalawin ang dalaga dahil miss na miss na nya ito. Alam nya kung saan ito naka-tira sinabi kasi ito sa kanya ni Devon. Gusto nyang-surpresahin sana ang dalaga pero sya pala ang maso-sopresa sa madadatnan nyang eksena.

Sa labas ng bahay nito, nakita nyang may kayakap ng mahigpit ang dalaga! Hinalikan pa ng lalaki sa magka-bilang pisngi ang dalaga pati na sa noo nito habang nag-tutuksuhan ang mga tao sa paligid ng mga ito. Nakita nya muli ang mga ngiti ni Devon na akala nya ay para lang sa kanya. Na paalis na ang binata sumigaw pa ang dalaga ng "I LOVE YOU HONEY", at bilang tugon sumagot din ang lalaki ng "I LOVE YOU MORE!". Lalong lumakas ang sigawan ng mga tao na naroroon. Meron pa ngang sumigaw ng kasalan na ang kasunod! Halos hindi na maka-galaw si James sa kinatata-yuan kung hindi pa siya nabunggo mula sa kanyang likuran ng isang babae hindi pa siya mahuhulawan sa mga nakita. Dire-diretso siyang umalis sa lugar na iyon.

At doon nga nangyari ang aksidente. Sa sobrang daming sunod-sunod na pag-patak ng mga luha sa mata ni James halos hindi na nya Makita pa ang dinadaanan. Hindi naman talaga siya nag-karoon ng amnesia, pinaki-usapan lang nya ang doctor na tumingin sa kalagayan nya. Gusto nyang maka-limot. Maka-limot sa sakit na nararamdaman nya na mas masakit pa sa mga sugat ng natamo nya. He promise not to trust any woman from then.

Pero dumating sa buhay nya si Annie. Halatang-halata ditto ang pagka-gusto sa kanya. Kaya naisip nya, kung gusto nya talagang maka-limot he needs someone who can replace Devon. Kahit na alam nyang malabong mangyari.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Annie: James, are you okay? Youre not listening again! Whats wrong?

James: Nothing! I'm fine! Annie, thank you! Thank you for everything!

Annie: Just love me James and I'll take the rest!

Ngiti lang ang isinagot ni James. Simula ng maging sila ni James five months ago, hindi pa man lang siya nito nasasabihan ng ILOVEYOU. Di tulad nya na halos araw-araw. Iniintindi na lang nya si James ganun nya kamahal ito. Sana lang ganito din ito sa kanya.

Chapter 16

Pangatlong araw nang private nurse si Devon ni James. At sa loob ng tatlong araw na yun puro pamba-balewala ang natatanggap nya mula dito. Ayaw man nyang tanggapin pero sobra talaga siyang nasasaktan sa ginagawa nito. Lao na sa tuwing sobrang sweet nito kay Annie. Buti na lang at matatapos na rin ang paghi-hirap nya. Nabanggit sa kanya ng doctor nito na lalabas na ito sa sabado. Ibig sabihin meron na lang siyang dalawang araw para turtyorin ang sarili sa lahat ng mgA nakikita nya.bumuntong hininga muna si devon bago pumasok sa kwartong iyon. Nadatnan nyang natutulog ang pasyente nya. Hindi n asana siya papasok ng biglang mag-salita ito.

James: where are you going?

Devon: I see you're sleeping ro I decided not to-

James: So now that I'm awake what's your plan?

Devon: (ang aga aga!!! Saad ni devon sa sarili) so now that you're awake I'll take your body temperature before giving you your medicine.

James: my medicine? Are you not going to feed me first?

Devon: I learn from one of the nurse here that you already eat your breakfast. So you can now drink your medicine.

James: how about you?

Devon: huh?! What about me?

James: have you eaten your breakfast?

Devon: I ju-

James: you don't need to answere. Where's my medicine?

Devon: here.

Isa-isang inilagay ni Devon ang mga gamut ni James sa lamesa mula sa tray na dala nya. Sakto namang ia-abot nya ditto ang baso ng tubig ng hawakan din nito ang baso. Kaya yun! Hawak nya ang baso at hawak naman nito ang kamay nya. Ayun na naman ang pamilyar na paki-ramdam na nararamdaman ni Devon! Walang anu-ano ay biglang bumukas ang pinto sa gulat nya ay nabitawan nya ang basong hawak nya. Na naging sanhi ng isang ingay sa kwartong iyon. Di alam ang gagawin, pinulot ni Devon ang mga basag na piraso ng baso na nag-dulot para dumaloy ang dugo sa kamay nito. Nakita naman ito ni James! Agad nitong kinuha ang kamay ng dalaga at pasigaw itong pinagalitan si Devon.

James: What's wrong with you woman! See what happen to your hands!

Tinaas pa nito ang kamay nya. Kinuha ni James ang isang kahon ng tissue at pinang-pahid sa dumudugong kamay ni Devon.

James: have you forgotten your brain somewhere else? Damn!

Habang pinapagalitan siya ni James, tuloy-tuloy naman ang pag-daloy ng luha mula sa mga mata ni Devon. Hindi lang dahil sa dumudugong kamay nya, kundi dahil na rin sa hindi na nya mapigil na emosyon. Pilit nyang binabawi ang mga kamay nya ditto pero ayaw naman nitong bitawan ang mga iyon.

Devon: bitawan mo nga ako!

James: Shut up!

Devon: ikaw ang mag-shut up dyan! Wag mo nga akong paki-alaman!

James: so what are you planning with these hands?!

Devon: its none of your business, Mr. greene! Bitawan mo ako sabi!

James: just shut up!

Devon: Sino ka ba para utusan ako? Kila-

Hindi na natuloy ang sasabihin ni Devon dahil walang anu-anu ay hinalikan siya ni James. Para siyang naparalyze sa nangyari. Pero parang hindi pa ito na-kontento hinapit pa siya nito palapit ditto at nilaliman pa ang halik ng binigay sa kanya. Pero the kiss is so different. Hindi ganito ang halik na ibinigay sa kanya nit a year ago. The kiss before, was gentle unlike now that is like a punishing. Punishing? Why? Why is he punishing her? May ginawa ba siya dito? Di ba dapat siya ang nagpapa-rusa sa lalaking ito? Nagpu-pumiglas si Devon. Pero the more na nanlalaban ang dalaga ay lalo pang lumalalim ang mga halik ni James. He wanted to punish her for hurting him! For making him believe that she is true with her feelings!

Umiyak na ng tuluyan si Devon, nalasahan na nya ang dugo mula sa labi nya dahil sa sobrang panla-laban kay James. Ilang sandal pa ay unti-unti ng tumigil ang pag-halik ni James kay Devon at lumuwag na rin ang pagka-kapit nito sa kanya kaya buong lakas nyan tinulak ito.

Devon: I HATE YOU JAMES! I HATE YOU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Patakbong nilisan ni Devon ang lugar na iyon at pinangako nya sa sarili nya na hinding-hindi na siya lalapit pa sa taong ito habang buhay!

Samantalng naiwan naman si James na hindi alam ang gagawin. He saw how he hurt Devon so much sa ginawa nya. Dapat maging Masaya siya sa ginawa nya, pero bakit ganun? He is hurting too!

Lyra: Are you happy now?

James: Lyra! Wha-

Lyra: James, why did you do that?

James: It's none of your business, Ly

Lyra: It is my business James! You are my brother! Who really is Devon, James?

James: I don't know.

Lyra: how long are you gonna play your little opera James?

James: huh?! What do you mean by that!?

Lyra: I know you don't have amnesia. You just ask your doctor to tell us so! I don't understand why you did that. You lied to your own family and friends! I thought giving you a month playing will make you realize that what you are doing will do nothing good for you. But I've observe that there is something, you're not telling to us that seems to be hurting you so much. So I just let you do your thing. Not until we meet Devon at the dance studio.

James: huh?! What are you talking about?

Lyra: you didn't notice that we've been watching the two of you. How you talked with Devon that very moment I've concluded that there is something about this girl. I can see it in your eyes. So I've suspected that there is somewhat a history or let say a mystery about this young woman named Devon. Not until Annie told us that Devon was with you during that camp and there is such activity as to making of calamansi juice. That's when I remember how you became so attatch with drinking of juices especially the calamansi one.

James: stop it Ly!

Lyra: is she the woman you always utter the name whenever you're having your dream at night? James, tell me what happen!

Hindi na napigilan pa ni James ang maiyak! At kinuwento na nya sa ate nya ang lahat ng nangyari.

James: I've loved her, Ly! The only girl I love seriously in my entire life!

Wala ng ibang nagawa si Lyra kundi i-comfort ang kapatid. Wala siyang kamalay-malay na labis na palang nasasaktan ang kapatid, if only she know!

Chapter 17

Hindi na bumalik pa si Devon sa ospital sa dumating na araw. Nag-padala na lang siya ng sulat na nag-sasabing nag-kasakit siya. Si LYra naman ay hindi na nag-salita pa patungkol sa nangyari at inasahan na rin ang ginawang iyon ni Devon.

Shey: Uy Devz, naka-tunganga ka na naman dyan! Anu ba talaga nanayrai sayo?

Devon: pagod lang. tyaka medyo hindi pa maganda ang paki-ramdam ko.

Shey: eh bakit kasi pumasok ka agad. Sana kinarer mo na yung pag-absent. Ngayon ka pa lang naman a-absent.

Devon: hayaan mo a-absent ako ulit. Pero next time!^_^

Sophie: Guys, guys! May news ako sa inyo!

Shey: anu naman yan? Don't tell me nandito sina kokey at kekay sa school natin?

Sophie: ay grabe ka! No! hindi yan. Remember yung dance contest para sa ibat'ibang universities at colleges? Alam nyo ba? Binago na yung venue! At take note kung saan?

Devon: sa planet Yekok?

Sophie: asar naman kau eh!!! Hindi! Dito sa school natin! O diba bongga?

Shey: Ah.. so yan pala yung pinagchi-chismisan ng mga taga-cafeteria kanina. Sabi pa ni Tya Manang, tiba-tiba na naman daw sila next week.

Devon: Hya naku! Maa-apektohan na naman ang oras ng pasok natin!

Shey: OA mo naman Devz! Ayaw mo nun, walang pasok! Hahaha! Ang saya!

Devon: Tumigil ka nga!

Sophie: Devz, dib a kasali ka dun sa troop natin na lalaban?

Devon: Hindi na ako sumali! Naging busy kasi dahil sa on-job-training.

Shey: Yan ang hirap pag fourth year! Tsktsktsk.. buti kami, next year pa!^_^

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Nagging busy ang eskwelahan ni Devon ng sumunod na araw lalo na nung dumating ang araw ng mismong event. Ang dami-daming sasakyan ang nasa parking lot ng araw na iyon. Marami ring bagong mukha ang nakaka-salubong ng dalaga ng papasok na siya sa University. Pero ang taong ito ang hindi inaasahan ni Devon na makaka-salubong nya ng araw na iyon!

Devon: Fretz? Ikaw bay an?

Fretzie: Devz!!!!!!!!!!!!!!! My friend! My sister! Kumustasa ka na? I miss you!

Nag-yakap pa ang dalawang dalaga ng may tumikhim sa kanilang likuran.

Ivan: Eheeeeeeeeeeeem!!!!!!!!!!!

Devon: Ivan??

Ivan: Devon!

Ivan: How are you? Miss me?

Devon: hehehe, medyo!

Nag-kusa na ang binata at niyakap si Devon. Hindi isang simpleng yakap ang binigay ni Ivan kay Devon. Nakita ni Fretzie ang ginawa ng kapatid nya. She knows what her brother feel for her friend. Alam nyang masayang-masaya ito sa muling pagkaka-kita kay Devon.

Ivan: I really miss you Devon!

Devon: Di naman masyadong halata! Anung ginagawa nyo dito?

Fretzie: Ito sasali sa contest!

Devon: Really?

Ivan: Don't believe to her! No one among our family knows how to dance!

Devon: including you?

Ivan: sad truth.

Devon: ayos lang yan. Di kayo nag-iisa. ^_^

Fretzie: Kaw? Anung ginagawa mo dito?

Devon: Actually dito, ako nag-aaral.

Fretzie: Di nga? Gosh! Ang lapit-lapit lang pala natin sa isa'tisa.

Natutuwa si Devon sa pagkaka-kita sa mga dating kasama sa Camp. Lalo na ng Makita muli ang kaibigang si Fretzie.. naging tour guide ng mag-kapatid si Devon nang umagang iyon. Pero kailangan din nilang mag-hiwalay dahil sa kailangan na nina Fretzie na puntahan ang mga kasama nito. Si ivan ayaw pa sanang umalis


 

2 comments: