WELCOME AND MABUHAY

matagal na akong smusulat ng mga stories. pero madali rin akong tamarin para tapusin ito.
so I promise myself, na starting now, i'll pursue my writting career!!

good luck sakin!! wahahah!!!

just enjoy blogging na reading!!!

Thursday, September 23, 2010

Chapter 8 & 9

Chapter 8

Parang pki-ramdam ni James magaling na siya mula sa sipon. Nakatawa mang isipin pero yun ang naramdaman niya ng makita niya si Devon. Crazy!

Vana: okay, guys. They are the campers from the other group. They are here to give James something as a "get-well-soon" present. Ladies and gentlemen, please introduce yourselves.

Annie: I'm Annie Alegre, this is Ryan Tan, Ashsirt Monteverde and this is James Greene, he's the one with illness.

Fretzie: I'm Fretzie Melc, this is my brother Ivan Melc and she is Devon Samaniego, my friend.

Ashsirt: Yes! Youre the girl with a nice voice last night! You sing well!

Devon: thank you! By the way, we bring you Calamansi Juice. This is good for cough and colds.

Ryan: It looks tasty. Can I also have some of it?

Ivan: of course you can! There are lots of it. I think James can't drink all of this, right dude.

Fretzie: Devon, is the one who make that juice. I have tasted that already, its really good.

James: You made this? I think I will fully recover from my sickness, because of this juice that you made. (sabay ngiti kay Devon ma parang may kaka-ibang kahulugan. Na hindi naman naka-ligtas sa mga mata nina Fretzie, annie, Ivan at ashsirt. Habang si Ryan ay sinisimulan ng inumin ang dalang juice nina Devon)

Ryan: Its good! Really really good!

James: Ryan! (sabay agaw sa lagayan ng juice.) It's not for you! And besides your not sick. So you don't need to drink this!

Ryan: Why the selfishness, my friend! It's just a drink!

Natigilan naman si James sa katanungan ng kaibigan. Tama ito! bakit ganun siya mag-react sa inumin na iyon. There's nothing especial about it anyway. Kahit sino pwede gumawa noon para sa kanya at pwede rin na bumili na lang siya. What's happening to you, James! Are you that sick?

Annie: Pwede rin ba kaming uminom ng dala nyong juice? If you don't mind

Fretzie: OO naman. Marami naman ang ginawa ni devs, dib a devon?

Devon: tama! Hehehe ^_^

Ivan: I think we should go. We are done with our mission.

James: Why so soon? I- mean, you can still stay. We can chat for a little.

Ivan: That's a good idea, but we still need to accomplish some task with our own corresponding groups.

James: Your other groupmates can do that for you. And I think your administrator would not mind, if you stay a little longer with us?

Ivan: That's-

Devon: I think we really need to go, thank you for your invitation, James. We can do the chatting some other time maybe. (binalingan ang tatlo pang kasama ni James) Annie, Ashsirt and Ryan, Ms. Vana, we'll go ahead na po.

Vana: salamat talaga sa pagpunta nyo dito.

Fretzie: The pleasure is ours, Maam.

Lumabas na sina Devon pero si James parang gustong pigilan ang dalaga at yayain pa itong maki-pag kwentohan sa kanya. Nabitin talaga siya sa naging pag-uusap nila ng nag-daang gabi. Kaya naman maging panaginip eh, nakikipag-kwentohan pa siya dito. Habang si Ryan naman ay lihim lang ng naka-masid sa kaibigan na nahihiwagaan sa inasal nito kanina lalo na ang pagi-insist ng binata na wag munang umalis sina Devon. They look like that they know each other. Konklusyon ni Ryan sa sarili. Si Ashsirt naman ay kinuha na ang pagka-kataon para makalapit kay James at parang bata ito na pina-inom ng juice na kanina pa nito hawak.

Ashsirt: Alam mo James, ini-inom ito hindi lang basta-basta hinahawakan. (sabay punas sa bibig ni James na hindi na naka-paghanda sa ginawa ng dalaga sa kanya. Si Annie naman ay gustong-gusto ng hilahin palabas si Ashsirt sa tent kung hindi lang siya nakapag-pigil)

James: That's enough Ash, I only have colds and im not physically injured. But thank you anyway.

Ryan: ladies, labas muna kayo, para maka-pag pahinga na si James, yun eh kung gusto nyo syan gumaling

Ash/Annie: Ofcourse!

Ashsirt: pero syempre dapat merong matitira dito to look after James, and that should be me!

Annie: What?! Are you out of your mind? You? Gosh ash! You just met yesterday and your acting as if your so close already.

Ashsirt: And what do you mean by that?

Ryan: Ash, Annie, calm down. Neither the two of you will stay.

Ash/Annie: What?!

James: Ryan is right! I can take care of myself! Thank you for your concern.

Annie: But—

Ryan: Ba-bye! I'll escort the two of you outside.

At inakay na palabas ni Ryan ang dalawang babae na handing mag-away manatili lang sa tabi ng kaibigan.


 

Samantalang sa tent nina Devon….

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Fretzie: Oh bakit ang tahimik mo, Devs? May problema?

Devon: Huh?! Bakit?!

Fretzie: Hay nakung babae ka! Masyadong undiggable ang iyong nawawari! At ako'y hindi mo na napapansin dito! (napansin kasi ni Fretzie na simula kanina pagka-galing sa tent nina James ay tahimik na si Devon)

Devon: Hindi noh! Anu nga ulit tinatanung mo?

Fretzie: Wag na! (sabay talikod kay Devon. Pero bumalik din agad) pero I change my mind. I ask you kanina kung anung iniisip mo at parang kay lalim. Kasi sobrang tahimik mo kanina pa. and hindi ako sanay!

Devon: Yun ba! Hmmmmm.. Haizt! Tama ka, Fretz. Nag-iisip nga ako.

Fretzie: Si James ba?

Devon: OO! Ka- (hindi na na natuloy ang sasabihiin ni Devon dahil na-realize nya na nadulas sya sa kaibigan)

Fretzie: at bakit mo naman siya iniisip? Nag-aalala ka noh? Sweeeeeet!!!!!!!!!! ^_^

Devon: No! hindi! Namali ka lang ng dinig. Bakit ko naman siya iisipin? Di naman kami close. Ngayon lang nag kami nagkita at tyaka may nag-aalaga na sa kanya dun kaya din a nya kailangan ang pag-aalala ko. Siguradong-

Fretzie: O? bakit ka tumigil? Tsktskstsk.. Grabe, ang bilis mo namang mapa-amin. Sa sobrang defensive mo naging transparent ka na!

Devon: Hindi yun sa ganun(sabay yuko ng ulo. Dahil nahihiya na si Devon sa kaibigan, Anu bang problema mo Devon? Bakit ka masyadong defensive? Pwede mo namang i-deny na lang. ang dami mo pang sinabi!)

Fretzie: Normal lang mag-ka gusto sa isang lalaki Devon, babae ka! At infairness gwapings si James!

Devon: Di ko na-

Fretzie! Wag ka nang umimik! Di ba sabi ko sayo, masyado ka ng transparent! Hindi mo rin ako maloloko, Psychology yata course ko!

Devon: wala naman akong sinasabing……..

Fretzie: wala nga, directly! Pero sa pagiging defensive mo kanina, parang meron talaga! Pwede mo namang i-deny na lang ng simple diba?

Lalo pang napa-yuko si Devon sa sinabi ng kaibigan. Pero may gusto nga ba siya kay James? Pero kahapon lang sila nag-kita. at napa-iksi ng oras na nag-usap sila.wala kang gusto sa kanya devon! Wala! Mali lang ng interpretation si Fretz! Pagku-kumbinsi ni Devon sa sarili.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Ryan: James, are you not yet sleeping?

James: I'm not yet sleepy.

Ryan: but you need to sleep, you need to rest for you to get well from colds. People who are suffering from colds need enough sleep!

James: I'm already fine. The juice Devon made, really helps! So don't worry about me and my colds. I'm totally fine!

Ryan: Okay! Fine. If that what you really feel. Accepted. But, hey don't you think Devon is cute?

James: What? What are you talking about, Ryan?

Ryan: Why don't you find her cute?

James: She's not cute, She's Beautiful (bulong ni James sa sarili) Sort of!

Ryan: so does it mean, she's not your type?

James: Are trying to make a conversation?

Ryan: Sort of(pang-gagaya nito sa sinabi nya kanina)

James: Whatever! (sabay labas sa tent nila)

Ryan: Hey, James! (pahabol pa nito. Pero hindi na rin pina-kingganni James ang anu pa mang sasabihin ni Ryan. Nagmamadali siyang pumunta sa lugar na kanina pa nya gustong puntahan! Hope she's there! But what if she's not going? C'mon James, think positive! She'll be there. Sitting in the same plase you see her, last night! Sabi ni James sa sarili habang nagmamadaling tinutungo ang daan papunta sa lawa)

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Chapter 9

Devon: Fretz, maglalakad-lakad lang ako huh!

Fretzie: Di ka pa matutulog? Mala-late ka nanaman ng gising nyan. Lagot ka nyan kay Lolo Joe

Devon: babalik din ako agad! Mag-pa pa-antok na rin!

Fetzie: Okay! Sabi mo eh.

Lumabas na nga si Devon ng tent nila. Hindi talaga siya mapakali. Kahit habang kumakain sila kanina, eh lagi siyang nabubulunan. Sabi nga ng nanay nya, senyales daw yun ng may nag-iisip sa kanya o di kaya ay pinag-uusapan siya. Pero sino naman? Ah! Baka ang family ko lang. ngunit sa kailaliman ng kanyang puso ay hinihiling n asana ang binata ang nakaka-alala sa kanya. Na agad din namang pinalis ni Devon sa isip nya! Imposible! Wag kang ambisyosa! Marami pang ibang bagay ang naglalaro sa isipan ni Devon kaya't din a nya namanlayan na napalayo nya sya, at ang tinatahak nyang daan ay patungo sa lawa. Kaya naman maging siya ay nabigla kung bakit naroon na siya sa lugar na iyon. Pero hindi niya inaashan na mas mabibigla siya sa madadatnan sa lugar na iyon.

Devon: James?


∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Muntik ng mapatalon si James ng mapakinggan ang boses na tumawag sa pangalan nya. Kasabay nito ay ang kabang naramdaman niya.

Devon: What are you doing here? (bigla namang naa-lala ni James at devon na iyon di ang tanung na pareho nilang tinanong sa isat'isa ng nag-daang gabi. Para lang naulit ang nangyari)

James: You? Whatare you doing here as well? Its cold here you might get sick!

Devon: You'r worried about me? Isn't that I should be the one saying that to you? You have colds, right?

James: I'm fine now! Really really fine! And it's because of you!

Nag-blush naman si Devon sa sinabi ng binata. Medyo kumabog-kabog din ang heart nya. Bakit?

Devon: What?! Why me? Is it not because of those two girls with you?

James: Annie and Ashsirt? Hmmmmm. Maybe! But they are not the one who made me the juice!

Ah… yung juice naman pala! Akala ko ako na! Natigilan naman si Devon sa sinabi sa sarili

Devon: That's only a juice!

James: Yeah! And because of that juice you made, that's why I'm feeling better now! Thanks again! It surely tastes good! Can you make me another one? How about tomorrow?

Devon: You just said that youre feeling well, so what's the need of the juice?

James: I just want it!

Devon: Why not ask Annie or Ashsirt to make a juice for you?

James: I want you to make the juice and not them! I'll visit you tomorrow. So prepare!

Devon: We don't have any Calamansi, so I can't make the juice.

James: I'll bring tomorrow! By the way, I already found out about the place you have told me last night. (pag-iiba ni James ng topic ng usapan)

Devon: Huh?! What place?

James: the Planet Nemic thing!

Devon: what?!

James: I asked Ryan, and he told me, it's a place on an anime, titled DragonBalls. Piccolo the enmy of the main character came from that place.

Nagulat si Devon sa mga sinabi ng binata! At nag-research pa ang lolo mo! Sosyal!

James: Hey(untag nit okay Devon) Are you listening?

Devon: yes! I am!

James: I thought your not!

Devon: Why?

James: You seem thinking other things. Are you worried about somebody? Like,

Devon: Like who?

James: like, your boyfriend!

Devon: Yes!

Nakaramdam na kaka-ibang kirot sa dibdin ang binata sa naging kasagutan ni Devon. Lucky guy! Sabi na lang ni james sa sarili nito.

Devon: Yes, I am thinking of somebody. I always think about them, whenever I am far from them.

James: Huh?! Them? (nalilitong tanung ni James sa dalaga)

Devon: Them, my Family!

James: Family!? You're thinking about your family?

Devon: Yes! My family! Why, who are you thinking when I answered you question?

James: I thought, your---- bofriend!

Devon: Boyfriend? I don't have one!

James: Why?

Devon: What, "why"

James: Why don't you have a boyfriend?

Devon: I just don't feel like having this time! I focused more on my studies, for my family, my future and future family!

James: Sounds like you have lots of dreams to accomplish in the near future! (smile at Devon) Your parents must be really lucky to have a daughter like you.

Devon: It's should be the other way. I'm lucky to have them as my parents. How about you? Who among Annie and Ashsirt is the future Mrs. James Greene?

James: You're really thinking that one of the two is my girl, right?

Devon: Why not! They are both pretty and nice.

James: How did you say that they are nice? You don't even know them personally.

Devon:I just can feel it. Why? Aren't they nice?

James: Honestly, I don't know as well. Maybe yes. Maybe no!

Devon: Okay! Okay! We better go back to our own "houses". It's getting colder and colder here. You might get cold again.

James: Can we stay a little longer?

Devon: Why? Are you not feeling cold?

James: I do! But I just like talking to you. That's all!

Devon: Thank you! Anyway we can still talk tomorrow and the coming days. We still have lots of time!

James: How about, we meet again here tomorrow night? What do you think? I'll bring foods and two jackets so we don't feel cold easily.

Devon: But-

James: No more buts'. That's an agreement!

Kinuha pa nito ang kamay nya at pinagtapat ang hinlalaki niya at ng binata.

James: That sealed our agreement! Let's go!

Sabay kapit sa kamay ni Deon at hinila na siya ni James paalis sa lugar a iyon. Hindi na nakapag react ang dalaga sa bilis ng mga pangyayari. Kahapon lang ay halos isumpa na nya ang binata sa sobrang inis nya dito. At ngayon naman, eto sila magka-hawak ng kamay habang nag-lalakad! Sinasabayan pa ng mabilis na pag-tibok ng puso ng dalaga! Tama kaya si Fretz? Hindi naman kasi ganito ang nararamdaman nya, sa tuwing hinahawakan ang kamay nya ng papa nya, o kahit ng mga kaibigan nyang lalaki! Pero sa lalaking ito? why do it feel so good? Why do it feel like its so natural? That seems to be done a long time ago? Why?

1 comment:

  1. MARENG ZEPHY WALEY PA BA KASUNOD!!!
    NAIINTRIGA NA KO BAKIT DI NAKILALA NI JAMES SI DEVON...GAYA NG SABI MO SA PROLOGUE...

    JUSTJADER7 HERE!! ;D

    ReplyDelete